Maia

Jag och min syster har haft en lång diskussion inatt. Och det visade sej att två av de värsta nätterna i mitt liv, var hon med om, men även en till!
Min bror vad med om en.
Jag var med om två. (tillsammans med syster)
Min syster var med om tre.
Tycker så sjuuukt synd om henne, men hon berättade att hon tycker så sjukt synd om mej. Hon önskade över allt annat att jag inte hade varit där. Att jag sluppit. Att först höra det, och sedan höra att hon var med om det en till gång, helt ensam av oss, det knäckte mitt hjärta </3

Vi pratade om att vi båda upplevt känslan att det bara finns en utväg. Döden.
Dock så berättade jag inte att jag gjorde det varje dag, i över 3 år. Och att det bara finns en enda anledning till att jag är i livet idag. Men den anledningen är iallafall Jessica. Det var henne jag kunde prata med, när som helst när jag mådde dåligt, vilket jag gjorde varje dag. Utan henne hade jag inte suttit här. Utan henne så hade du inte läst min blogg just nu. Utan henne skulle Du inte veta det minsta lilla om mej. Jag skulle aldrig ens ha funnits i dina tankar.

Så jag måste tacka dej, Jessica. För utan dej så hade jag inte orkat fortsätta. Utan dej hade jag inte träffat mina nya underbara vänner. Utan dej hade jag inte fått varit med om de glada stunder jag upplevt under den senaste tiden. Jag blir tårögd, och jag tackar dej för allt! Det känns som att jag inte visat min tacksamhet alls, men jag är otroligt tacksam! Det måste du veta! Du har räddat mitt liv. En bättre vän kan man inte få!
Tack Jessica! Jag älskar dej!