Sån Fet Ångest...
Hej..
Idag när pappa skulle köra hem mej till mamma på kvällen efter föräldramötet så hände någonting sjukt! Vi bah körde som vanligt och helt plötsligt slocknar alla gatulampor och blixtrar till alla på en gång, alltså inte i det ljus som de lyser i , utan som en blixt fast ifrån alla lampor, exakt samtidigt, och så slocknar de och så tänds de som vanligt. Allting på typ en hundradels sekund! Vi bah: SHIT?! VAD *** HÄNDE?!?!?
hahaha
Sen när jag kom hem så...aa vart ska jag börja...har mått ganska dåligt psykiskt över en grej under en kortare tid nu och råkade slänga ur mej det till min låtsaspappa, och fyfasen vad jag ångrar mej!!! önskar verkligen över allting att jag kunde ta tillbaka det!! Det är någonting väldigt personligt som bara tre av mina vänner som jag kännt i flera år som vet om och som jag inte ville skulle komma ut i familjen! Men jag bad honom att inte säga någonting till mamma, men han verkade bli så himla orolig över mej, men han sa att han inte skulle säga något, men jag vet ju hur han e...han kan inte hålla tyst ibland. Men jag hoppas hoppas hoppas att han på något omöjlig sätt ska glömma bort att jag sa det!!!!!
Fast det är någonting som jag dragits med i flera år och det är någonting jag på något sätt viljat berätta, för att få stöd och klara av det lättare, bara det att det är inte så det fungerar! Jag visste att om jag berätta det så kommer allting att förstöras! Men nu var jag så sjukt ledsen så det bara for ur mej, och efter det grät jag som ett litet barn.. Sån Fet Ångest...
Idag när pappa skulle köra hem mej till mamma på kvällen efter föräldramötet så hände någonting sjukt! Vi bah körde som vanligt och helt plötsligt slocknar alla gatulampor och blixtrar till alla på en gång, alltså inte i det ljus som de lyser i , utan som en blixt fast ifrån alla lampor, exakt samtidigt, och så slocknar de och så tänds de som vanligt. Allting på typ en hundradels sekund! Vi bah: SHIT?! VAD *** HÄNDE?!?!?
hahaha
Sen när jag kom hem så...aa vart ska jag börja...har mått ganska dåligt psykiskt över en grej under en kortare tid nu och råkade slänga ur mej det till min låtsaspappa, och fyfasen vad jag ångrar mej!!! önskar verkligen över allting att jag kunde ta tillbaka det!! Det är någonting väldigt personligt som bara tre av mina vänner som jag kännt i flera år som vet om och som jag inte ville skulle komma ut i familjen! Men jag bad honom att inte säga någonting till mamma, men han verkade bli så himla orolig över mej, men han sa att han inte skulle säga något, men jag vet ju hur han e...han kan inte hålla tyst ibland. Men jag hoppas hoppas hoppas att han på något omöjlig sätt ska glömma bort att jag sa det!!!!!
Fast det är någonting som jag dragits med i flera år och det är någonting jag på något sätt viljat berätta, för att få stöd och klara av det lättare, bara det att det är inte så det fungerar! Jag visste att om jag berätta det så kommer allting att förstöras! Men nu var jag så sjukt ledsen så det bara for ur mej, och efter det grät jag som ett litet barn.. Sån Fet Ångest...
Kommentarer
Trackback