Maia

Jag kom precis hem från Nat. Jag åkte därifrån medan han lämnade mej ensam och övergiven i hans lägenhet medan han gick med sina polare till gymmet, efter jag försökt prata med honom. Han sa inte hejdå eller någonting, så jag hann inte säga det jag ville ha sagt. Så jag skrev ett textdokument på hans dator och hade det öppe så han ser det direkt när han sätter sej.

Klockan 16.25 frågade jag honom på fb om han inte slutat än..
Han sa: jo
spelar kort
jag: meh...
han: saknar det
jag: inte mej då?:(
han: jo
menmen kommer hem nu xD

Då gjorde jag det jag inte fick göra, och kollade mejlet med snorungen igen.
Precis innan han sa att han ''spelade kort'' så frågade han henne: Kan jag ringa dej nu? :)
Alltså hade han väl väntat på svar från henne, och hoppats på att få ringa henne -.-

Så när han kom hem ville han gå till affären - ensam, men jag sa att jag kunde hänga med. Så vi gick tillsammans. Jag räckte mej efter hans hand, men fick bara hans arm... Han ville inte hålla mej i handen!?

När vi kom hem och gjorde mat sa han: Jag kommer nog inte hinna äta.
jag: vadå inte hinna?
han: jag ska till gymmet
jag: men neeej ;(
han: jo
Sen BAD jag honom att inte göra det, men han struntade fullständigt i det. Sen ignorerade han mej totalt. Han tittade inte ens på mej. Stod med ryggen emot hela tiden. Men under maten sa jag igen: snälla gymma inte idag.
då sa han bara: dom är påväg (Game + den andra killen).

Efter maten väntade jag i hans rum under en lång tid, medan han gjorde 'nånting?'.. Sen när han väl kom så fortsatte han att packa upp sin resväska. Vi satt knäpptysa en lång stund.

Sen frågade jag: Vill du fortfarande ha mej?
han: fråga dej själv
jag: men jag vet väl inte vad du känner?
han: jag vet inte vad du känner...
jag: nej men jag frågade om Du fortfarande vill ha mej, inte om jag vill ha dej. då hade jag inte ens frågat!
han: 'tyst'
jag: prata med mej
han: jag vet inte vad jag ska säga
jag: det är en enkel Ja/Nej fråga!

Sen ringde det på dörren... Och han ignorerade mej genom att sitta i köket med dom.
De satt och pratade en lång stund, sedan gick de. Utan ett hejdå. Och telefonen hade han glömt hemma, så jag kunde inte messa honom, alltså kände jag mej Tvungen att stanna kvar tills han kom tillbaka.. Så där fick jag nog!!!! Jag skyndade mej att packa, sen skyndade jag till bussen!!
Tänk vad jag led igår pga operationen!! Kunde fan knappt gå men ändå sprang omkring för hans skull!! Vilket Tack!


Textdokumentet jag skrev till honom
Det var en enkel Ja/Nej fråga...
Du vet redan mitt svar på den frågan, och det är Ja!
Men du däremot verkar vilja säga Nej...
Och jag vet inte ens varför...?
Du kämpade som en fucking dåre att få mej att välja dej,
men när jag väl gjorde det så var det som att du släppte mej.
Såg du det som en tävling mellan er bara eller vadå?!

Och som du sa: Är du inte rädd att förlora oss båda?
Jag sa: Jo det är klart!
Och nu är jag där. Jag har förlorat båda. Jag lämnade honom,
Du lämnade mej.

Jag tänkte bevisa för dej att jag aldrig tänkte lämna dej, men det
blev som att du gjorde allt just för att jag skulle lämna dej...
Så nu går jag, Inte för min skull! Men för din, för det verkar som att
det var det här du ville...


alla jävla veckor av saknad...!?



Han är nu inne på både fb och msn, men har inte sagt någonting...