Maia

Än så länge lever jag, och jag är förvånad för varje besökare jag ser som fortfarande går in här även fast jag blivit så sjukt dålig på att uppdatera.

 

Varför uppdaterar jag så lite nu för tiden?
- Just nu har jag så fullt upp med alla möten hit och dit och skolan.. Jag har 2-4 möten varje vecka före/under eller efter skolan, och jag har helt enkelt inte så mycket ork längre.. men jag ska försöka att bli bättre.

 

Var på soc-möte idag och har ett imorgon också.
- Mamma dampade ur totalt på mig när jag berättade att de behöver papper på hur hennes ekonomi och tillgångar ser ut. Hon har ingen inkomst och kan därför inte ge mig underhållsbidrag till mat, hygien, kläder, OSV som en förälder ska betala till sina barn (!!!!!) men ändå så vägrar hon att ge mig de papprena som jag måste ha imorgon på mötet för att kunna få hjälp. Hon skrek i telefonen hur jävla självisk jag är, vilken jävla idiot jag är som kommit i kontakt med socialtjänsten, att jag bara tänker på mig själv och hur jag mår, att jag förstört hela min framtid osv osv osv.
Jag har sagt till henne klart och tydligt att jag inte vill vara en som lever på soc! Och därför tänker försöka skaffa jobb direkt efter studenten, men nej... jag är fortfarande lika dum i huvudet...

 

Får inget moraliskt stöd över huvudtaget från min pojkvän.
- Han förstår inte alls hur jag mår, och kan inte sätta sig in i min sitution och hur det är att inte kunna leva med sina föräldrar pga: bråk, droger, alkohol, psykiska problem, ekonomikris osv.
Han som är en sån morsgris och bortskämd borde ju (tycker jag) kunna sätta sig in i situationen och tänka efter hur han skulle må om hans mamma behandlade honom som min mamma behandlar mig. Han har sagt till mig att han aldrig skulle kunna leva om hans mamma dog, så då borde han väl verkligen förstå att det är jobbigt för mig att inte ha någon som jag kan kalla Mamma...?
Men nej.. tydligen inte..
För en timme sedan skrev jag en låååång text om min och mammas samtal via telefon var idag, och hur hon fick mig att börja gråta så jag hyperventligerade och var tvungen att lägga på.. Jag förväntade mig ett svar.. Eller stöd.. Kanske något i stil med: Bry dig inte om vad hon säger älskling<3 /Du är inte en jävla idiot eller patetisk<3 /Jag finns här för dig<3 -eller någonting sånt som man vill att en kille ska va.. Istället för något sånt så svarade han inte på det jag skrev, utan böt samtalsämne .........

 

Sån stöd får jag av honom.
- Därför har jag inte ens vågat berätta för honom att jag käkar tabletter mot depression och ångest. De enda han vet att jag äter är sömntabletter, men han vill inte ens förstå varför jag äter de.. -.-
Är verkligen trött på att få så lite stöd av någon som borde vara det största stödet för mig just nu...

 

Skulderna stiger.
- Har 2600kronor i skulder, och det ökar!
Jag beställde linser häromveckan för sammanlagt 1193 kronor. När jag väl fick dom insåg jag att jag fått fel mått på de högra linserna, så jag mejlade och frågade om jag kunde skicka tillbaka de och få nya. Det gick inte, men jag kunde få 10% rabatt på nya. Så 501 kronor istället för 577 kronor... Yey...
Och inom en vecka ska vi betala UF företaget också för 300 kronor (150 var). Känns great!

 

Har haft huvudvärk varje dag i 3 veckor.
- Hade konstant huvudvärk 1½ vecka, alltså dygnet runt varje dag. Huvudvärken försvann verkligen inte. Jag var till läkare och de tog 5 rör blod. De fick fram: Järnbrist , men även något mer fel som de inte riktigt kunde få fram vad det riktiga felet var. Så jag måste tillbaka på tisdag morgon för att ta fler blodprover.

 

Nu ska jag försöka sova lite, men jag känner hur tårarna trycker så det kommer nog inte gå så bra den första tiden...

 

God Natt! <3